söndag, februari 15, 2009

Vi kanske borde spela alla i samma lag?

Elin skrev en sak i sin blogg som bara var nämnd i förbifarten, men som ofta triggar hon en liten gube i mig som får mina ibland segtflytande tankar och stela fingrar att vakna till liv.

"... jag vet att har man en samkönad relation är det mer eller mindre omöjligt att inte politisera den, framförallt som kvinna."

När jag tänker på detta rationellt förstår jag mycket väl vad hon menar och blir därför desto mer förvånad över min första instinktiva reaktion. Att politisera sin sexuella relation är nämligen vad jag, i mitt heterosexuella förhållande, känner mig tvungen att göra. Som kvinna, förvisso, men jag har också pratat en hel del med killkompisar som inte kan/vill lägga det politiska perspektivet på hyllan. Jag, i allas ögon inklusive mina egna "kvinnan", går gång efter annan över min roll i förhållandet. Jag bedömer mina insatser och funderar över vad jag egentligen vill, som människa och inte bara som da gal. Jag spekulerar i om jag blir satt på pottan hemma, får ta disken och dammsugaren och matlagningen pga min fitta. Jag undrar om jag inte blir lite förtryckt ändå, eller om det är jag som kvinnobossar i projektet hemmet. Det privata är politiskt. Jag funderar mycket över vilka val jag kan och bör göra för att visa omvärlden att jag och min partner i alla fall försöker leva jämställda, även om det är en jävla snårdjungel av känslor, förväntningar och invanda beteenden att slåss emot. Jag känner mycket starkt att de val jag gör som är typiskt kvinnliga måste blottläggas, dissekeras och förklaras, för att ingen ska tro att jag är hunsad.

Min kille förefaller göra likadant på sin ände. Han anstränger sig för att visa, mig och andra, att han under inga som helst omständigheter förväntar sig något som helst kvinnligt av mig (eh, ja med viss modifikation då, nu pratar jag hushållssysslor etc här). Detta har lett till en något komisk situation där han nog egentligen gör mer än 50 % av hushållet, typ för att han inte törs annat (?) och jag mår lite dåligt över att jag inte gör lika mycket ety det måste betyda att jag är en dålig kvinna.

Ett annat exempel ur verkligheten är frågan om efternamnsbyte vid giftermål, som jag skulle ha oerhört svårt att motivera för mig själv att genomföra oavsett hur magnifikt min partners efternamn än var. Det skulle vara omöjligt att inte politisera det. Jag tror att jag hade känt annorlunda om jag hade levt i en samkönad relation.

Elin skriver vidare:

"Och jag vet inte om jag med en bisexuell läggning och, numera, övervägande heterosexuella erfarenheter kan ställa mig till den avvikelsen från den heterosexuella normen. Jag har alltid varit osäker på, numera mer än någonsin, om jag verkligen får vara med och spela för det andra laget i den politiska kampen."

Och det är ju inte svårt att skriva under på. Vilken rätt har jag, som härligt normativt heterosexuell smal vit välutbildad kvinna i medelklassen (puh!) att ta någon annans parti? Är jag en hycklerska som påstår mig vilja värna om alla människor lika värde? Är jag inte bara en medelljummen mellansvensk vardagslallande falskspelare som lever i en bubbla och, när det kommer till kritan, håller de traditionella samhällsnormerna under armarna? Har jag som overdog rätt till att politisera mitt heterosexuella förhållande?

Alltså svaret måste ju vara ja, men känslan är som vanligt lite svårt att undgå. Och så funderar jag över hur min kille och de andra män jag pratat med om detta måste känna inför sitt eget privata/politiska dilemma, nämligen att vara the overoverdog och ändå vilja spela för det andra laget.

17 kommentarer:

Blogger erika sa...

Som vanligt läsvärt och tänkvärt! Istället för att kommentera med egna filosoferingar kom jag att tänka på dessa rader från en kvinna som jag tror skulle chockera fortfarande idag i många delar av det franska samhället; 60 år efter att hon skrev dessa rader:

"La femme même estime qu'en se mariant elle a assumé des charges dont sa vie personelle ne la dispense pas ; elle ne veut pas que son mari soit privé des avantage qu'il aurait trouvés en s'associant avec une 'vraie femme' : elle se veut élégante, bonne ménagère, mère dévouée comme le sont traditionellement des épouses"

"Kvinnan själv uppskattar att om hon gifter sig så tar hon på sig uppgifter som hennes privata liv inte tvingar henne till : hon vill inte att hennes make ska behöva avsäga sig från de fördelar han funnit om han gift sig med en 'riktig kvinna' : hon vill vara elegant, en duktig hushållerska, och en hängiven mor som hustrur traditionellt är".


Alltså, redan Simone visste att man (man!!!) inte är en dålig kvinna om man inte tycker det är stenkul att diska.

2/15/2009 12:05 em  
Anonymous Anonym sa...

Några spontana funderingar. Jag är inte så säker på att det privata är politik. Framförallt väjer jag mig mot det normativa och problemet med generaliserbarheten i det uttrycket. Kort och gott: sexuell praktik är inte politik.

Jag förstår inte ditt resonemang (kopplingen för en delen heller) angående dina genitalier och hushållssysslor samt steget till makronivån.

Kön eller genus är väl ändå en social konstruktion? En diskurs som talar om på vilket sätt vi ska tolka genus på. Framförallt talar denna (heterosexuella) diskurs om hur vi ska definiera normal och onormalt.

Den diskursiva tolkningen av våra kroppar drabbar både heterosexuella kvinnor och män samt de som stämplas som "onormala" i diskursen.

Mot bagrund av detta. Spelar inte sexuell praktik någon roll. Utan det är den heterosexuella normen som är problemet.

2/15/2009 12:13 em  
Anonymous Anonym sa...

Ett litet tillägg: Jo vi borde koncentrera oss mer på att spela i samma lag =)

2/15/2009 12:44 em  
Blogger Chris sa...

erika, hon har alltid nåt att komma med denna därna =)

bonden, för mig är det privata ytterst politiskt. det går från individnivå till makronivå och från makronivå tillbaks till mig. och som jag tror framgår om man läser inlägget noga är det den heterosexuella normen som skapar ett privatpolitiskt problem för mig, på individnivå. att fundera över sig själv i relation till sin omvärld, normen däri och praktiserandet av normen är väl att politisera?

2/15/2009 1:38 em  
Anonymous Anonym sa...

Jag försöker hitta en ingång i ditt svar som inte hamnar i ditt privatliv.

Är det rimligt på grundval av en observation uttala sig om en hel population?

Heterosexualitet i sig som sexuell preferens är inte problematiskt i sig.

Det är när heterosexualiteten lyfts upp och blir normerande som problemen kommer in i bilden. Det är här problemen ligger hur vi kan skapa ett lag som alla får spela i.

Återigen: sexuell praktik är inte politik.

2/15/2009 2:20 em  
Blogger Chris sa...

bonde, jag tycker inte att det är så konstigt att du inte ser skogen för alla träd, för du håller ju inte med mig i detta. för mig är fortfarande det privata politiskt, sexuellt som ickesexuellt, och jag har inte hävdat att det måste vara så även för dig.

2/15/2009 5:12 em  
Anonymous Anonym sa...

Hörru, till och med i boxning är det förbjudet med låga slag. Matchen bryts av domaren så den utsatte hinner hämta sig och rätta till paketet.

Sålunda tycker jag att min snopp -såväl implicit som explicit- ska lämnas utanför diskussionen ;-)

2/15/2009 5:25 em  
Blogger N sa...

Fast vad händer när man befriar sig från en norm? Aristoteles konstaterade att en ensam varelse utanför "polis" antingen var tvungen att vara en ängel eller ett djur. Den förra är odödlig, den andre är omedveten om sin dödlighet. Men människan, hon är en dödlig varelse som i allra högsta grad är medveten om det faktum att livet en dag tar slut.

Jag undrar om de normer du beskriver i ditt inlägg egentligen är några normer du följer. Jag tänker på vad en kvinnlig kollega berätta för mig för en tid sedan. Hon skulle åka hem och laga lunch till sin pojkvän och lämna den på hans jobb. Han hann inte göra det kvällen innan. Cynikern i mig tänkte att - det där är väl ändå en stereotyp könsroll om jag någonsin har sett någon. Men sen så besinnade jag mig och tänkte att kanske gör hon det bara för att hon har ett kärleksfullt förhållande där bägge parter bryr sig om varandra. Jag vet att han stöder henne känslomässigt och praktiskt. Vad jag menar, saker och ting kan se ut på ett visst sätt, men det betyder inte att de är på det viset. Antagligen delar du och din pojkvän på hushållsarbetet av den enkla anledningen att det måste göras och ni jobbar lika mycket. I ert fall tvivlar jag på att det finns något politiskt i det. Du förstår den stund då normer slutar upplevas som naturliga, är då de slutar att vara normer. De är alltid symboliskt tvingande. Eller nått sånt jag svamlar.

2/15/2009 8:41 em  
Blogger Chris sa...

bonde, tror du förlorade mig i nån form av ny humorform där.

N, problemet är att jag inte vet vad jag vill göra därför att jag är kvinna och vad jag vill göra därför att jag är jag. så är det att vara kvinna, ha sett hur olika vi behandlas kontra män (for good and for bad) och att leva i ett förhållande som följer normen. eller inte gör det för den delen. jag menar inte att jag faktiskt_vill_ politisera allt, men nu gör jag det för att jag vet att folk behandlar varandra fördomsfullt. för varje (nåja) beslut krävs en utredning.

jag tror verkligen inte att varken jag eller min partner är fria från fördomar. det vore ju väldigt sweet, men då vore vi väl också ensamma på jorden och du hade ju en teori där med aristoteles och allt. oavsett vad jag rent logiskt vet är jag lika påverkad som alla andra av att ha levt ett liv i en viss könsroll. att jag "ser" vissa saker betyder inte att jag per automatik har styrkan att alltid ställa mig utanför normen. då tar jag politiserandet till hjälp. om jag ändå kommer fram till att det är diska jag vill, må så vara. men jag vill iaf göra en reflektion.

2/15/2009 9:06 em  
Blogger N sa...

Jo det är intressant, det håller jag med om. Men jag tror du missförstod mig. Att tro att man följer regeln är inte detsamma som att följa regeln. Om jag fick vara så fräck så skulle jag vilja hävda att den verkliga normen som är i spel här, är normen som säger att man skall politisera allt. Det var ungefär så jag menade.

Men vilket fall jag blev fascinerad av att du skrev "jag är kvinna, eller jag är jag"? Vad är egentligen skillnaden? Om man nu inte är den man har blivit uppfostrad till att bli, på ett eller annat sätt, vem är man då? Den flyktiga, producerade differentierade identiteten är ett intressant fenomen, onekligen. Vilket får mig att återkomma till min ursprungsfråga, om man befriar sig från en norm, vad befriar sig man då ifrån? Hurvida en norm är förtryckande eller inte är ju en etisk fråga. Men etiken, i mina ögon i alla fall, är också en social konstruktion.

2/15/2009 10:43 em  
Anonymous Anonym sa...

jag slarvade med definitionerna. med utgångspunkt i just den här texten menade jag kvinna som i någon som "vill" göra traditionella kvinnosysslor. eller så kan jag vända på det, och säga att jag alltid måste övertala mig själv för att tycka att jag är bra på traditionella manssysslor, trots att jag om jag slår ut det är bevandrad inom klassiska manliga vetenskapliga områden (matte, data, fysik) och nästan inte alls inom de klassiskt kvinnliga. helt ärligt, jag är övertygad om att den skepsisen kommer utifrån och sen har nästlat sig in så att det nu känns som att den kommer inifrån.

sen vet jag inte om det beror på att du är man (?) men jag känner mycket tydligt av ett kvinnojag, bland andra. det är inte mindre sant, men det finns där.

huruvida man förlorar hela sig själv om man frigör sig från alla normer är säkert en trevlig filosofisk nöt, men att verkligen känna sig fri från att leva efter könsmönster ser jag inte som ett steg i en avpersonifiering, bara som något eftersträvansvärt. med norm menar jag här ett tryck dårå, och med tryck menar jag något man gör fast det känns dåligt, egentligen.

2/16/2009 8:21 fm  
Anonymous Anonym sa...

Min kommentar var ett försök till ironi. Den genren är ganska gammal. Men om ironin går hem det är en helt annan sak.

Om jag har sagt något som sårar dig så ber jag om ursäkt för detta.

2/16/2009 9:53 fm  
Blogger Christina sa...

bonde, ironi är som sagt förr ganska svårtolkad i skrift. du skrev inget sårande alls, bara förvirrande om snoppar och slag under bältet.

2/16/2009 1:30 em  
Blogger N sa...

Onekligen har vi olika syn på normer. Jag antar att man kan säga att det är en definitionsfråga. Personligen, definierar jag inte normer utifrån huruvida de är förtryckande eller inte. Även det man "vill" är sett ur mitt perspektiv, ett uttryckt för en norm.

Jag vet inte om jag vill vara så drastisk att kalla det för avpersonifiering (även om det finns de som hävdar det), men det är ett intressant fenomen. Det öppnar upp en avgrund, kan man säga. Man får svindel när man tänker på det.

Jo, jag är en man. En man som har motsatt erfarenhet gentemot dig. Generellt tror jag att det är mycket lättare för en man att syssla med av traditionen kvinnosysslor och yrken, än vice versa. Varför det är så kan man ju undra.

2/16/2009 3:26 em  
Blogger witty girls sa...

Brottas med samma problem, alltid denna fundering kring vad jag borde/vill/kan göra, både i den privata och offentliga sfären. Jag kan bli tokig på mig själv ibland för att jag inte kan låta bli att fundera och vara pretto och hela tiden vaktar på mig själv och mitt sätt att vara via ett genus-tänk.

Men det gäller ju även det jag äter och vad jag köper och jag blir ibland så trött på att vara en människa med pekpinne-finger och jordglobs-huvud och så genus-glajjerna på det.

Samtidigt är det ju jag i allra högsta grad och någon jag är stolt över att vara och jag skulle inte kunna leva annorlunda men jag känner så sjukt väl igen mig i det du skriver. Det är svårt.

Och det privata är väl i allra högsta grad politik eftersom det är allas enskilda strån som skapar samhället och även det politiska. Ska man vara lite jobbig är ju allt politik på något vis men man kan strutsa det ibland när man inte orkar vara så himla ENGAGERAD!

2/16/2009 6:27 em  
Blogger Chris sa...

wg, hahaha -STRUTSA! kommer använda det flitigt. pöss.

2/16/2009 6:54 em  
Anonymous Anonym sa...

Den här bloggen är bara sjukt snygg.

2/27/2009 8:35 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida