tisdag, augusti 29, 2006

Tomatröran

För att inte vara en särskilt stor skandal tyckte hon att löpsedlarna skrek ovanligt högt. "Kvinna i matkrig på lyxrestaurangen" och en bild på en man med en, förmodat dyr då, tomatröra över det vita bomullstyget. Inte hade hon menat så. En drink eller annan kunde man väl slå ut över en man någon gång ibland, för att minnas hur det kändes och se när det dyra skjortbröstet sakta blev genomskinligt mot bröstet, men pastasåser? Antagligen var det så att mannens, om än ringa men dock, kändisskap lockat löpsedelskreatörerna till extravaganta penseldrag. Det kändes lite jobbigt, tyckte hon, att korsa den stora gatan på väg till jobbet på morgonen. Hon visste inte hur pass igenkänlig hon var från tidningarna. Lockande kändes den stora gropen i gatan där orangeklädda gubbar i yngre medelåldern svor och grävde kabel. Kunde man få plats där i månne? Jag kan sitta på jordhögen och dricka kaffe och berätta skrönor för er, sa hon till dem. Gubbarna skakade på huvudet, pekade mot glasdörren som ledde in till kontoret där hon jobbade. Dit, gå dit. Så hon gick dit.

1 kommentarer:

Blogger Chris sa...

inget darling, inget.

8/29/2006 4:27 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida