Om manlig och kvinnlig vänskap

Det som luktar hägg kanske inte är hägg ändå för jag är så bra på att uppfinna min egen verklighet. Det luktade så i alla fall, under hennes lugg där blicken svartnade. Vi satt i det lilla rummet som utgör samlingspunkten och jag frågade min vän om han skulle hemåt, och det skulle han och hennes ögon på mig, gud. Stjäl honom inte, trots att han inte är vår, sa de. Ja, inte fan är han då min heller, så ta din blick som du inte riktigt vågar kasta och spegla dig själv i den. Se inte på mig med den. Det verkar så löjligt, när du förskrämt beundrar mig med ena ögat och hotar mig med det andra.